C19: Inga bevis, inte ens nära

När Spanska sjukan härjade som värst gjordes en serie - med dagens standard - helt oacceptabla experiment. Virusparadigmet var i sin linda, och forskare och läkare tycktes sprängfyllda av upptäckarlust. Hästar som var sjuka förseddes med huva, som sedan flyttades till en frisk häst för att smitta denna. Friska fångar lovades frigivning mot att de fick bli nedsmetade och injicerade med sjuka människors kroppsvätskor. Soldater injicerades på samma sätt, och sattes att umgås med de sjuka i sina salar, allt för att studera hur sjukdomen överfördes. Inget av dessa experiment resulterade i sjukdom, som kan utläsas i denna fascinerande historiska exposé på PubMed. 

Ett utdrag:

Perhaps the most interesting epidemiological studies conducted during the 1918–1919 pandemic were the human experiments conducted by the Public Health Service and the U.S. Navy under the supervision of Milton Rosenau on Gallops Island, the quarantine station in Boston Harbor, and on Angel Island, its counterpart in San Francisco. The experiment began with 100 volunteers from the Navy who had no history of influenza. Rosenau was the first to report on the experiments conducted at Gallops Island in November and December 1918. His first volunteers received first one strain and then several strains of Pfeiffer's bacillus by spray and swab into their noses and throats and then into their eyes. When that procedure failed to produce disease, others were inoculated with mixtures of other organisms isolated from the throats and noses of influenza patients. Next, some volunteers received injections of blood from influenza patients. Finally, 13 of the volunteers were taken into an influenza ward and exposed to 10 influenza patients each. Each volunteer was to shake hands with each patient, to talk with him at close range, and to permit him to cough directly into his face. None of the volunteers in these experiments developed influenza.

Man får också ta del av de första vaccineringarna i större skala, och bacillen kom på modet med bakteriologen Richard Pfeiffers fynd av sin Bacillus influenzae. Allt sammanfaller kring de första årtionden av förra seklet.

Snabbspola fram till idag, och saken tycks inte ha avancerat, tvärtom. Där Pfeiffer och hans kontemporärer lyckades isolera sin Bacillus influenzae för att studera och analysera den i sin renaste form (även om de aldrig lyckades visa att den orsakade sjukdom), så har SARS-COV-2 aldrig isolerats och studerats i enskildhet. Den har heller aldrig injicerats eller smetats på försöksdjur för att inducera sjukdom. Det finns idag inga som helst bevis för att det finns en unik genetisk organism som heter SARS-COV-2 eller att denna i kontakt med djur eller människa orsakar en viss sjukdom.

Dessa faktum är givetvist svåra för en lekman att försöka beskriva med någon som helst trovärdighet, och jag lämnar det därhän. Denna nyligen gjorda intervju är kanske den mest lättillgängliga och kompletta men alltjämt tekniska sammanställning jag tagit del av i ämnet, en väl investerad timma: 

Dr. Andrew Kaufman - The Truth About Viruses & Infectious Diseases!

För ett fullspektrum och diametralt annorlunda perspektiv på innevarande pandemi rekommenderas att spendera tid på questioningcovid.com, där en rad yrkesmänniskor och andra relevanta personer beskriver viruset och pandemin ur medicinska perspektiv, såväl som spirituella och geopolitiska.