Den totala dödligheten oavsett var man letar är i paritet med eller lägre än tidigare år. Kraftiga lokala avvikelser förekommer, liksom tillfälliga avvikelser, som förtjänar sin förklaring, annan än pandemi.
Medelåldern på de som avlider i den fruktade pandemin motsvarar det landets medelålder. Den största delen är på ålderdomshem, dvs slutna terminalförvaringar där vad som helst kan hända. Dödligeheten bland åldringar ökar vid skifte från sommartid till vintertid. Att samma kategori männsikor dör som flugor när de blir inlåsta och inte får träffa sina nära känns som en självklarhet.
Myndigheter är öppna med att de förvränger dödsorsak till fördel för pandemistatistiken.
Fattiga länder generellt är inte drabbade. Vitryssland, Burundi, Tanzania, Turkmenistan i synnerhet som valt att ignorera hysterin är oskadda.
Wuhan sägs ha haft något sorts utbrott. men resten av Kina och omkringliggande länder klarade sig hyfsat. Däremot infekterades stora delar av västvärlden, ca 1000 mil därifrån.
Kritiker av myndigheternas åtgärder och av själva virusparadigmet censureras öppet och som aldrig förr. Läkare och prominenta forskare tystas. Ingen känner till Event 201, trots att det är århundradets stinkbomb.
Först skulle någon sorts sjukhusbeläggningskurva plattas ut, men sen forsatte åtgärderna ändå, trots att det var lugnt på sjukhus världen över. De har sedan dess gjort dansvideos.
De flesta människor är djupt mask- och avståndstroende, på noll och inga grunder.
Folk tror sig på allvar känna någon som haft sjukdomen (eller haft den själva), även om den är oskiljbar från vilken influensa som helst, och oavsett om de testats eller inte med det meningslösa PCR-testet. Någon häromdagen berättade om sin frus bekanta, vars man varit "rejält sjuk", vilken han minsann inte brukar vara.
Påminner om förtrollningen kring Sture Bergwall - senare Tomas Quick - fast i global skala.
