Coronavirustesterna

Såhär ligger det tydligen till.

Sent 2019 började folk dö som flugor i Wuhan i en lungrelaterad åkomma. Utan en tanke på att Wuhan är en av världens mest industraliserade platser med ständigt nya fabriker, tekniker, bränslen, etc; att världens första storskaliga 5G-utrullning pågått i mindre än några månader med tusentals nya master runt om i staden, att vaccin är gratis i Kina och att dubbelt så många vaccinerats som året innan (ja, vaccin kan som bekant gå riktigt snett ibland), att Wuhan huserar landets största stålverk, att staden är känd som "Motor City" och producerar miljontals bilar varje år, och att kineser ovanpå det röker som borstbindare, så kom man snabbt till slutsatsen någon ätit fladdermussoppa och fått ett "virus".

Man krafsade material ur lungor på några av de avlidna med liknande symtom (hosta, feber och lunginflammation!), blandade med kemikalier, enzymer och antibiotika, och lade blandningen under mikroskåp. Då såg man bland annat små prickar och utropade Ha, där är det, viruset!

Men istället för att testa om dessa prickar verkligen orsakar sjukdom genom att exempelvis försöka smitta ett djur genom exponering eller injektion (vilket ännu ingen gjort), så isolerade man dessa prickars genom och skrev ett antal "vetenskapliga" rapporter att man hittat ett dödligt virus och framgångsrikt kartlagt dess RNA. Så gör man tydligen i branschen, det var samma för SARS, MERS, svininfluensan, etc.

Denna genväg (att deklarera prickarna ett dödligt och hypersmittsamt virus utan minsta test att det faktiskt infekterar, dödar eller smittar) gjorde att man nu kunde börja "göra något" enligt tidigare väletablerade processer. Enter RT-PCR-testet.

Tankvurpan är alltså att om RNA från dessa prickar kan identifieras i en människas blod, saliv eller snor, så har den personen Covid-19. Fantasin hos virologer är det inget fel på. Särskilt med tanke på hur testet fungerar. Häng med!

De små prickarnas genom är inte mindre än  30 000 gener långt, och givetvis ett helvete att försöka matcha ur en snorblobba. Här kommer RT-PCR till undsättning. Istället för att leta efter hela klabbet, så laddar man sin RT-PCR-maskin med en unik del av detta, runt 100-200 gener lång. Får man en match på denna lilla del så räknas det som att man hittat hela genomet, dvs Covid-19. Lite som att leta djur efter halsar, en lång måste vara en giraff.

Tiotals tillverkare erbjuder test-kit för Covid-19, var och en med sin egna variant av den unika sekvensen (giraffens fläckiga hud, de bisarra hornen, etc).

Men en enstaka liten bit RNA går inte att isolera och hantera och jämföra med. RT-PCR är i sin huvudsak en RNA-tillverkare. Den tar det RNA som finns i snorblobban och fördubblar det. Och dubblar igen. Och igen, Och igen, 30-40 gånger tills 2^40 gånger den ursprungliga mängden RNA finns tillgänglig. Om det producerade RNA:et stämmer överens med den unika delen så skapas flourecerande partiklar. Om det vid fördubbling nummer 30 eller 40 eller vad man nu bestämt för cut-off lyser tillräckligt starkt så har man en träff!

Man har då kommit fram till att man antagligen har att göra med en giraff, för halsen man har identifierat har passande längd. Man har som sagt redan tidigare fantiserat ihop att giraffen är både dödlig och smittsam.

Om man bara dubblar 10-20 gånger så är det risk att det inte lyser tillräckligt även om man skulle ha en träff, och man har då en falsk negativ. Problemet är dock att alla RT-PCR-test lyser vid cirka 60 dubblingar, oavsett vad snorblobban egentligen innehöll, en falsk positiv. Varje tillverkare har sin egen cut-off, någonstans mellan 30 och 40.

Om cut-off ligger vid 35, men det börjar inte lysa förrän vid 36, har personen då inte Covid-19? Det finns många rapporter om patienter som testar positivt ena dagen, negativt den andra, osv.

Falska negativ vore givietvis ett problem och det fanns en bekräftad och bevisad sjukdom associerad med testet, men problemet i det här fallet är snarare falska positiva. Rapporter från Kina om de tidiga testerna rapporterar 40-80% falska positiva. Även vid bara några procent falska positiva kan man alltså skapa en hel epidemi utan att någon enda egentligen har "viruset". Ju mer man testar, desta större växer den sig. 

Uppfinnaren av RT-PCR-testet, nobelpristagaren Kary Mullins, var noga med att påpeka att testet inte kan användas i diagnosticerande syften.