Den statliga jätten förnekar sig inte i detta reportage från Riksbankens jubileumsfest: Det enda perspektiv som presenteras är Statens, antagligen omedvetet. Slutsatsen är att alla centralbanker får grönt ljus för senaste tio årens insats och att man kanske på sin höjd måste mickla lite med målen: kanske gå ner till 1% inflationsmål som i Schweiz, kanske ta bort eller lägga till något styrmål, kanske ha lite fler kvinnor i direktionen.
Frågan är om centralbankerna är "hjältar" eller inte, men ingen centralbanksmotståndare kommer till tals. Ingen som företräder något som helst alternativ till en centralplanerad ekonomi är med. SNS-anknutne Professor Dan Waldenström hade givietvis kunnat ta den rollen och ge en mer panorerande bild, men väljer att inte göra det.
Den enda - ja, den enda - kritik som framkommer från deltagarna är att centralbanksdirektioner över världen har för lite kvinnor. Ett typiskt SR-perspektiv och helt irrelevant.
Stefan Gerlach: "Centralbanken är som en brandkår". Det framstår som om centralbankerna inte har någon som helst skuld i att världsekonomin hart när gick under i krisen 2008. Samtidigt som han upp och ner står och säger att centralbanksintervention givetvis innebär att blåsa tillgångsbubblor och omfördela välstånd.
Gerlach: "Felet är att centralbankernas åtgärder inte förklarats riktig för folket". Är kanske felet att det inte går att förklara bankväsenstyrd politiserad centralist-keynesianism på ett trovärdigt sätt? Det är den gamla vanliga socialism-ursäkten: Det är inte ideologin det är fel på, det är bara att det inte implementerats rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar