https://www.svd.se/fira-alla-hjartans-dag-ensam--kan-vara-helt-ratt
- Fokusskifte. Under ett kort ögonblick på 00-talet var Bryssel-kommendering, lobbyistmingel och den charmiga veckovisa flytten till Strasbourg faktiskt något eftersträvansvärt. En landsortsgrabbs kvitto på framgång.
- Ingen gemensam framtid. Det går inte längre att åka tåg till kontinenten. Handeln med EU är inte större än innan EU. Swexit nämns allt oftare. Varför planera framtiden med Bryssel när makten sitter i Berlin och hjärtat klappar för London?
- Intimitet. Blotta tanken på intimitet såsom euron, gemensam armé och gemensam finansminister får oss att rysa.
- Störande karaktärsdrag. Passfrihetens mörka baksida har tagit överhanden. Den tiggande romen och båtmotorstölderna är inte längre isolerat till Trelleborg med omnejd.
- Andra prioriteringar. Viljan till uppoffringar saknas i migrationsfrågan och frågan om medlemsavgift.
- Vi känner oss instängda. Vad kan vi - tidigare starka internationellt - egentligen påverka i denna spridda grupp?
- Bristande respekt. Respekten för medlemmar såsom Grekland och Visegrad-gruppen är obefintlig.
- Det tjafsas mer än samsas. Om migration. Om romer. Om medlemsavgiften. Om de groteska arvodena. Om snuset. Om skillnader i kemikalielagstiftningen och djurrätten. Om det snedvridna jordbruksstödet. Om länder i söder som inte sköter sig. Om etanolbränsle. Om kruksallad. Om medlemsskap. Om utträdesvillkor. Om urvattnade fördrag som alla ändå bryter emot. Om folkomröstningar som tas om tills det blir rätt. Om folkomröstningar som uteblir. Om Soros. Om Orbán. Om Ryssland. Om handel. Om eurohot. Om Nato. Om utsläppsrätter. Om Frontex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar